Stumfilmen – tidig filmmusik

Välkommen till en artikel om stumfilmen och tidig filmmusik. Fokus kommer att ligga på just musiken och inget annat, så om du vill öka dina kunskaper om stumfilmen i allmänhet så rekommenderas den superba Stumfilmsbloggen.

Det råder inget tvivel om att musik och drama har hört ihop sedan urminnes tider. Antikens greker och romare använde sig av körer och orkestrar när de spelade upp sina dramer, och under medeltiden använde sig både liturgiska och folkliga dramer av musik. Under de senaste århundradena har mängder av operor, operetter och baletter komponerats. Musiken kan användas till vad som helst; den kan förstärka, förutse, varna, bedra, och till och med ersätta ljudeffekter.


Nu på senare tid finns den starka drama och musik-kulturen kvar kanske framför allt i Broadway-musikaler och inte minst – i film. På 1860-talet föddes fenomenet stumfilm, och ett par decennier därpå massproducerades filmer på en enda rulle. Folk kunde gå på bio för första gången. Teknologin för att spela in ljud tillsammans med det visuella fanns inte, och en stumfilm är, precis som namnet antyder, en film utan ljudspår. Försök sätta dig in i hur det skulle vara att se på stumfilm; munnar i rörelse, galopperande hästar, vinande vindar precis som vilken film som helst, men du måste själv föreställa dig hur allt låter. Det enda ljud du hör är susandet från en videorulle i uppspelningsfasen.

Stumfilm - Charlie ChaplinSom enskild upplevelse är det väl egentligen inte så intressant att se på stumfilm, men det man gjorde var att ta dit musiker – en liten orkester – som fick spela musikstycken för att ackompanjera den tysta filmen. I själva verket gjorde väl musiken oftast ingen större dramatisk nytta, men dess närvaro kunde alltid komplettera bilderna på skärmen. Musiken skapade en extra dimension till stumfilmen, och med ens verkade Charlie Chaplin mer spännande.

Den främsta skillnadens mellan stumfilmens musik och dagens musik var att den i början inte var specialkomponerad för själva filmen. Musiken till en stumfilm kunde tvärtom vara tagen var som helst ifrån; klassiska mästerverk, nyare populärlåtar och folkmusik – vad som helst kunde förekomma. På senare tid har dock många stumfilmer utrustats med musik komponerad i efterhand. Kungen av stumfilm Charlie Chaplin var faktiskt också kompositör, och i klippet nedan ser ni en del av hans klassiker The Kid från 1921, med hans egen filmmusik som lades till 1971.

The Kid (1921) med musik av Charlie Chaplin (1889-1977)

Filmskapare märkte att det fanns ett behov av att standardisera musik för filmer, och olika lösningar att komma runt problemet med teknologin dök upp. Böcker började publiceras med titlar såsom Motion Picture Moods som innehöll olika musikstycken för olika stämningar. En innehållsförteckning kunde se ut som följer:

SKRÄCK:
(Ett antal musikstycken som passar för skräckscener, t.ex. “Bortförandet av bruden” från Peer Gynt av Grieg).
HUMOR:
(Musik för humoristiska scener, t.ex. Humoresque av Tjajkovskij)
KÄRLEK:
(Musik för kärleksscener, t.ex. Den gamla modern av Dvorák)
MYSTIK:
(Musik för mystiska scener, t.ex. Dvärgarnas marsch av Grieg)
JAKT:
(Musik för jaktscener, t.ex. Jägarens horn av Schmoll)

Den musikansvarige fick helt enkelt sätta sig och se på stumfilmen och göra en lista över passande stämningar i de olika scenerna, och så fick musikerna sedan rätta sig efter det. Detta ställde förstås hårda krav på både kompositören och musikerna. Nästa steg i utvecklingen var förstås att alltid låta någon se filmen innan den gick ut på biograferna, så att så kallade “cue sheets” kunde skapas. På ett sådant stod exakt hur lång tid ett stycke skulle spelas innan det var dags för nästa att ta vid, samt mer specifika musikaliska instruktioner.

Mellan 1910- och 20-talet fick musiken allt mer dramatisk betydelse för stumfilmen, men redan 1927 släpptes den första ljudfilmen – Jazzsångaren. Efter ungefär ett halvt sekel var stumfilmens blomstrande era således till ända.

Artikel publicerad den 24 juli 2010.

Gå vidare till ljudfilmen!

Tillbaka till Filmmusikens historia.