Spotting

Spotting är en mycket viktig process när man skapar filmmusik. Som ung kompositör sprudlar man ofta av idéer och inspiration, och därför kan spotting vara ett av de svåraste momenten inom filmkomposition. Spotting handlar nämligen om att bestämma i vilka scener det ska vara musik, och ungefär hur musiken ska låta.

Visst, man kan skriva storslagna orkestrala partier, de mest ljuva av melodier, ha till hands en fantastisk orkester för inspelningen, och ha ett perfekt kreativt samarbete med både musikredigerare och regissör – men hamnar musiken på fel ställe, ja då kan den helt förstöra den dramatiska innebörden av en scen.


Många påstår att de inte tänker på musiken alls när de ser på film, men hade de inte hört någon musik alls hade de troligtvis inte uppskattat filmen särskilt mycket. Hade musiken dessutom hamnat på “fel platser” i filmen, eller låter på “fel sätt” försvinner det logiska sambandet, och det stör sig alla individer på. Som kompositören Arnold Schoenberg skriver: “Musik får aldrig äventyra begriplighet eller logik”.

SpottingViktigt att förstå är att spotting är en färdighet som aldrig är perfekt från början. Erfarenhet krävs för att lära sig att inte överdriva antalet komponerade cues (läs mer om cues), eller inkludera för många musikaliska element i en och samma musikstycke. En klassisk “tröst” är kejsarens kommentar när Wolfgang Amadeus Mozart själv framförde ett av sina första stycken för det kejserliga hovet: “För många toner!”

——

I sin bok om filmkomposition erbjuder Richard Davis tre bra grundkoncept för spotting. Dessa är:

1. Tänk på att musiken utgör en samarbetspartner i blandad media

I många fall ackompanjerar musiken en skådespelares replik. I dessa scener är musiken helt och hållet i bakgrunden, men måste kunna förstärka det visuella dramat på ett raffinerat maner. I andra scener får den betydligt mer spelrum; som i hektiska actionscener och vackra kärleksscener. Vid spotting måste frågan ställas även här; vilken sorts musik samspelar både med vad som händer och vad som kommer att hända?

2. Behöver scenen musik?

Detta är ett oerhört viktigt koncept inom spotting. Behövs det över huvud taget musik här? Väldigt få filmer saknar scener helt utan musik. Bedömningen huruvida den behövs eller inte får grunda sig på någon sorts magkänsla, regissörens önskan, eller vad handlingen kräver.

3. Vad vill musiken säga?

Den här frågan måste kompositören brottas med ständigt och jämt, även under kompositionen. Svaret på frågan tvingas ofta bortom enkla adjektiv som ljus, mörk, glad och ledsen; när det handlar om den exakta atmosfär som bör åstadkommas. Det finns flera frågor inom frågan som måste besvaras, såsom “för musiken handlingen framåt?”, “uttrycker musiken personernas tankar och känslor på ett lämpligt sätt?” och “vilka instrument kommer att vara till störst hjälp för att nå dessa mål?” I slutändan kan det innebära ett beslut som “melodin bör ljuda med en klar och silverglänsande klangfärg snarare än mjuk och transparent, för att till en större utsträckning återspegla den pondus och självkänsla som huvudpersonen utstrålar i just den här scenen, och därför ska solopartiet spelas av en klarinett och inte av en flöjt”. Detaljrikedomen i dessa beslut är ofta slående!

——

Avslutningsvis; så här beskriver den Oscarsvinnande kompositören Elmer Bernstein sin syn på spotting:

Under “the spotting session” jobbar jag helt och hållet som en dramatiker. Jag tänker inte på musik alls under processen. Jag tittar på en scen och ställer mig frågorna: Ska den här scenen ha musik? Varför ska den ha musik? Om den ska ha musik, vad ska musiken göra? Det är min process!

Artikel publicerad den 18 augusti 2010.

Nästa text handlar om att redigera ljudet till en film.

Gå tillbaka till avsnittet Film- och musikproduktionen.