Rationella män, irrationella kvinnor och musik

Två namn förknippas särskilt med musikproduktionen under den tidiga filmeran i Hollywood – Korngold och Steiner. Både Erich Wolfgang Korngold och Max Steiner var utvandrade européer (båda födda i Wien) som strategiskt sett till att lämna sina hemland i god tid (både var judar). Bägge utbildades i den senromantiska, klassiska traditionen, vilket definitivt återspeglas i Hollywoods tidigaste scores.

Många av de tidiga filmerna var i regel kryddad med oerhört mycket musik. I Michael Curtiz Slaghöken (1940) hörs Erich Korngolds score över 80 % av filmens totala speltid. I Borta med vinden (1939), som är en 221 minuter lång film, tar Max Steiners musik bara paus i en halvtimme totalt.

Vidare är musiken i dessa tidiga filmer överfyllda av clichéer – vilka naturligtvis inte riktigt hunnit utvecklas till sådana när musiken komponerades. Har du sett någon Hollywoodfilm från 1930- eller 40-talet och i så fall – tänkte du på följande?

–       När irrationella fenomen förekommer i en scen (t.ex. en jättestor apa som slåss mot en T. Rex) så förekommer alltid musik, och ofta lite mystisk, dissonant sådan.

–       När två rationella män talar om rationella ting (t.ex. ”’hämta slagborren, Mr. Smith’ …”Ja, sir!’”) så förekommer i regel ingen musik (om inte något irrationellt händer samtidigt).

–       När irrationella kvinnor (på 30-talet och 40-talet synonymt med ”alla kvinnor”) spelas musik, och slående ofta är stråkinstrumenten allnärvarande med smäktande melodier.

Kvinnor i tidiga filmer har oftast en väldigt definitiv roll – de representerar det visuella spektaklet. I regel framställs de som emotionella, förtjusta i materiella ting, och ibland ganska dumma (se exempelvis Fay Wray i King Kong från 1933) De finns med för att kunna beskådas. Själva berättelsen förs i regel framåt med hjälp av de rationella männen.

Detta är en av de främsta anledningarna till att de där gamla svartvita filmerna i regel blir ganska komiska att beskåda för åskådare idag. Jag rekommenderar de filmer jag nämnt som exempel varmt. De är helfestliga! Och även om man kan tycka att musiken överanvänds då och då (och är lite överdrivet dramatiskt) så går det inte att komma ifrån att både Steiner och Korngold var fantastiska kompositörer.