Anpassa musiken till filmen

Anpassning av musik till film, som det började nosas lite på i föregående artikel i avsnittet “Musikens tillkomst”, kommer du i den här artikeln kunna bekanta dig lite närmare med. Olika filmer kräver olika sorters musik. Filmen i fråga kanske i huvudsak utspelar sig på de skotska högländerna, passar det kanske med säckpipemusik? Jag kommer att gå igenom ett antal funktioner som man kan dra nytta av för att få musiken till den film man arbetar med så bra och relevant som möjligt. Dessa är:

——

Fysiska funktioner

Psykologiska funktioner

Tekniska funktioner

——


Fysiska funktioner handlar om att veta vad filmen handlar om, var den utspelar sig, och vad eventuellt vad för musik som är vanlig där. Det gäller att tänka sig in i den musik som har sina rötter där filmen utspelar sig. I Disneys Pocahontas (se Disney-klassiker 33 här) använde sig kompositören Alan Menken av den väldigt fysiska musikaliska funktionen pentatonisk skala, som är vanligt förekommande inom Indianmusik. Sången “Colors of the Wind” innehåller nästan uteslutande toner från den pentatoniska skalan. Resultatet? Sången kändes väldigt autentisk och “rätt”. Det andra resultatet? En Oscar för bästa sång!

——

Psykologiska funktioner handlar om flera funktioner när det gäller att hitta rätt med sin musik. Filmen i fråga kanske behöver musiken till att avslöja eller varna för något som inte kan ses (exempel finns i varenda skräckfilm) i en särskild scen. Filmen i fråga kanske behöver musiken till att lura eller bedraga publiken (återigen, exempel finns i varje skräckfilm) i en en annan scen. Men det handlar också mycket om att hitta den övergripande psykologiska känslan med sin musik. Filmen kanske kräver något helt annat än vad den ger sken av? What Dreams May Come är en film som handlar mycket om döden och livet efter, och originalkompositören skrev därför ganska mörk och dyster bakgrundsmusik. Producenten och regissören kom fram till att kompositören missuppfattat mycket av filmens budskap, och anlitade en annan kompositör, Michael Kamen, som komponerade betydligt “ljusare” musik till filmen. Onekligen måste man som filmkompositör också ställa sig många frågor.

——

Tekniska funktioner handlar om kontinuitet. Finns det en röd linje? Musiken glider ständigt in och ut, men för att åstadkomma en övergripande och proper musikalisk upplevelse krävs ändå en viss koppling mellan en scen och en annan. Därutöver är det viktigt att ibland låta musiken forma en “mild” övergång vid ett visuellt hopp från en scen till en annan. Åskådarnas sinnen slipper då bearbeta alltför många förändringar samtidigt! Tekniska funktioner handlar också om kontinuitet genom hela filmen. Musiken i början av filmen innehåller troligtvis ett antal teman och ledmotiv, och genom att låta dessa återvända genom hela filmen i olika musikaliska och sceniska sammanhang skapar man som kompositör kontinuitet. Nino Rotas odödlig tema i Gudfadern (1972) förknippas så starkt med filmen i synnerhet för att det genom sitt ständiga återvändande skapar en kontinuitet som det visuella inte kan åstadkomma på samma sätt.

——

Utöver funktionerna ligger en viktig del i musikanpassningen i att skriva rätt musik till scener med dialog. Detta handlar mycket om magkänsla. Musiken hamnar på intet sätt i strålkastarljuset i dessa scener, och måste därför hålla sig undan lite grand. Flera kompositörer använder sig av tekniken att skriva långa, ihållande ackord när tal pågår, och ge musiken lite mer “svängrum” i talpauser. Givetvis finns det därutöver en enorm mängd bestämmande faktorer; såsom huruvida dialogen är snabb eller långsam, och vad för stämning som passar bäst.

Desto mer frihet har kompositören när han komponerar för eftertexterna. Här är det ofta relevant att inkludera flera av filmens olika teman och ledmotiv för att förstärka de lärdomar, tendenser, eller sensmoraler som filmen har velat visa eller intensifiera.

Artikel publicerad den 20 augusti 2010.

Läs nästa artikel om synkronisering.

Gå tillbaka till avsnittet Film- och musikproduktionen.