Den första inspelningsstudion

Under Hollywoods första år fanns det stora studior där filmerna producerades. Redan under stumfilmseran utvecklades dessa, och växte sig ständigt större, i synnerhet när ljudfilmer började skapas. I huvudsak gjordes filmerna i de största studiorna;  Warner Bros. Studios, Metro-Goldwyn-Mayer (MGM), Universal Studios, Paramount Studios, RKO, Twentieth Century-Fox, och United Artists. Ofta förknippades en filmgenre med en specifik inspelningsstudio. Warner Bros. var kända för sina äventyrsfilmer, MGM för sina starka dramafilmer, och Universal lite otacksamt för sina B-skräckfilmer.

Under den här tiden producerades fler filmer än under någon annan period i filmhistorien. Det var rentav så att upp till 65 % av alla amerikaner gick på bio varje vecka under den här perioden. Idag beräknas bara ca 8 % göra regelbundna biobesök – de flesta biobesök är spontana och mer sällan förekommande.

Inspelningsstudio - den första - mikrofonDetta krävde mycket av filmskaparna och varje inspelningsstudio gick på högvarv dagarna i ända. Få yrkesmän, såsom skådespelare, redigerare eller filmmusiker, var frilansare, utan var kontrakterade till en inspelningsstudio. Detta gjorde att den enda som egentligen hade någon makt i produktionen var producenten själv. Började en skådespelare bråka om rolltolkningar, handling eller liknande kunde producenten bara gå in och säga att han inte skulle få något framtida jobb om han fortsatte störa produktionen. I mångt och mycket handlade filmproduktionen om rent lagarbete. Ofta användes exempelvis flera olika manusförfattare; en för att skriva kärleksscenen, en för att skriva jaktscenen, en för att finslipa dialogen.

Musikstudion:

I en musikstudio, såsom den var i början av 1930-talet, arbetade en kolossal mängd olika yrkesmänniskor med att sätta ihop musiken till en film. Till en enda musikstudio fanns massor av kompositörer, orkestratörer, låtskrivare, pianister, orkestermusiker, dirigenter, koreografer, musikredigerare, och andra yrken som det knappt går att hitta en översättning på, såsom music copyists (kopierare?) och music executives. Alla dessa jobb existerar fortfarande, men hela processen med musikskapandet sker inte på långa vägar under ett och samma tak.

Något som var anställd i en musikstudio ständigt fick uppleva var stress (detta gällde också skådespelare, regissörer och de andra i filminspelningsstudion). De deadlines man var tvungen att anpassa sig efter var fullkomligt galna. Filmkompositör David Raksin beskriver hur uppdelandet av en ny film i flera sekvenser, diskussioner, ett antal kompositioner tvunget behövde vara klara under den första dagen, och redan under dag fyra började orkestern spela in all komponerad, orkestrerad och redigerad musik. Under dag fem skulle dubbningen klaras av, och sedan var arbetet för en film färdigt. Dagen därpå började musikarbetet med nästa film.

Raksin beskriver också hur han vid ett senare tillfälle blev anlitad som ensam kompositör för en långfilm som krävde 100 minuter musik. Inom en tvåmånadersperiod skulle all musik komponeras, orkestreras, spelas in och dubbas – det är inte mycket tid för så mycket musik!

I och med att inspelningsstudion och musikstudion utvecklades kunde de anställda i en filmproduktion möta den stora efterfrågan på nya filmer, men inte var det någon dans på rosor!

Artikel publicerad den 26 juli 2010.

Läs nästa artikel om utvecklingen av olika filmmusikstilar.

Tillbaka till Filmmusikens historia.