Dramafilm: musik

Hur skriver man musik för dramafilm och hur skiljer det sig från att skriva för exempelvis actionfilmer? Svaret är komplicerat, för det finns oerhört många sätt att ”närma sig” en dramafilm. Först och främst – vad är en dramafilm? Bara en sådan fråga är svår att besvara, men vi kan nog nöja oss med att säga att dramafilmer vanligen handlar om människor; förhållanden mellan individer, sociala problem, konflikter, och intrig. Det är således i många fall rätt beslut av en filmkompositör att fokusera på huvudpersonernas tankar och sinnesstämningar, men även där uppstår problem. Från vems synvinkel ska man som filmkompositör se på dramat.

Låt oss ta som exempel den mycket starka scenen i American History X, där Derek (Edward Norton) dödar en färgad man framför ögonen på sin förfärade bror Danny (Edward Furlong). Lägg märke till hur musiken alltid reflekterar Dannys synvinkel snarare än Dereks. Musiken följer till en början Dannys accelererande skräck inför vad brodern håller på att göra. Efter mordet tar en gosskör över, och kompositören spelar således på Dannys förskräckelse och närmast translika stadium av förtvivlan, när Derek, fortfarande het och upphetsad, låter sig föras bort av polisen. Gosskörsmusiken kan också ses som en symbol för den oskyldighet och renhet som genomsyrar Danny vid sidan av sin bror.

Kompositören Anne Dudley gjorde det aktiva valet att fokusera på Dannys sinnesstämning genom hela filmen. Det är han som skriver uppsatsen American History X, och det är han som minns berättelsen bakom den. Därför är det också genom honom vi måste se, och ta in händelserna.

Det viktigaste att förstå vad dramafilmer beträffar är vad de egentligen handlar om. Och ofta ligger det mest väsentliga inte i händelser utan i människorna som händelserna involverar. Jag har läst många kritiska ord om Lars von Triers film Melancholia (2011), där frustrerade åskådare låtit världen veta hur löjligt det är att regissera en film om världens undergång som bara involverar 2-3 personer i ett hus någonstans ute på landsbygden. Men handlar filmen verkligen om världens undergång? Mitt svar är nej, filmen handlar om människor. Mer specifikt om hur olika människor förmår handskas med en stundande katastrof beroende på vad deras sinnen är ”förberedda på”. Von Trier lyfter därigenom fram många intressanta aspekter av depression, som ju också i allra högsta grad hör människan till.

Gudfadern (1972) och dess uppföljare är också intressanta exempel. I centrum står en maffiafamilj, och filmen genomsyras av brott, mord, blod och hämnd. Likväl är det tveklöst det mänskliga elementet som Nino Rota lyfter fram i sina världsberömda musikteman skrivna för filmen. Det är relationer, och familj, som är det troligtvis viktigaste temat i filmen. Och det är just vid de scener som detta är extra tydligt som filmens melodiska musik kommer fram som mest. Lägg märke till musiken i klippet efter det att Michael Corleone uttalat orden ”You’re nothing to me now”!

När dramafilmerna går över i mer spänning, och nästan når nivå ”rysare”, så tätnar ofta musiken och låter miljöer och platser tala. Tänk dig exempelvis en scen där ett gäng barn närmar sig en mytomspunnen grotta. Ingen som gått in a grottan har någonsin kommit tillbaka. Här förefaller det sig ofta naturligt att visa hänsyn till själva platsen och grottan i synnerhet. Elliot Goldenthal har sagt i en intervju att han tänkte på liknande sätt i skräckfilmen Alien 3. Vips, här har vi fyra människor som fruktar vad som finns bakom den dörren. Utan tvekan är det just dörren och vad som än finns bakom den som talar mer i en sådan scen än individen!

Dramafilmer i filmarkivet på Filmscore.se

Musiken i följande dramafilmer kan du läsa om och lyssna till i Filmscore.se:s filmarkiv. Observera att Filmscore.se inte har några specifika genresidor för musikaler och romanser, varför de också finns att hitta här!:

Artikel publicerad den 28 januari 2012.


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *