Om det är någonting som riktigt många filmkompositörer har gemensamt så är det åsikten att ljudeffekter allt oftare får för mycket spelrum. BANG, BOOM och KRASCH fullkomligt raderar ut musiken i många nya blockbuster-filmer. Här om kvällen ägnade jag två timmar åt Captain America (2011) som en liten förberedelse till The Avengers som jag ämnar gå och se så fort jag är klar med mina uppsatser. Slående ofta tappade jag helt fokus på musiken för att den blev så väldigt anonym i jämförelse med de dunkande ljudeffekterna. Nu gjorde Alan Silvestris musik visserligen också ett väldigt begränsat inttryck, och det mest intressanta som hände var faktiskt sången The Star-Spangled Man skriven av Disneykompositören Alan Menken. Likväl vill jag att balansen ska justeras lite – och jag vill se det i många filmer!

Under den avslutande slagsmålsscenen mellan Captain America och Red Skull kändes det nästan löjligt hur mycket volymen dragits ner under två minuters orkestermusik där hela orkestern tryckte på i fortissimo. Nej, om Captain America ska få sig en artikel i filmarkivet innan hemsidor av denna typ är “ute” så måste jag skaffa en assistent.

 

Min morgonläsning just nu heter The Score: Interviews with Film Composers och är skriven av Michael Schelle. Det är ingen purfärsk bok – den är från 1998 – men den är likväl oerhört intressant. Michael Schelle åker runt och intervjuar närmare 20 olika filmkompositörer, och bland de mest namnkunniga hittar vi Elmer Bernstein, Thomas Newman, Howard Shore och James Newton Howard.

Om det är något som slår en särskilt så är det det generella missnöje som genomsyrar varje intervjuad kompositör när olika frågor som berör deras musik och samarbetet med regissören att göra. Filmkompositör är ett av världens mest eftertraktade yrken, likväl kan man verkligen bli helt “dissad” även som etablerad sådan. Du kan ha arbetat i veckor med att få till det i dina ögon perfekta temat, utan att någon någonsin kommer att få höra det. Det räcker med att regissören säger “nej, inte bra”. Därutöver är du oftast inte närvarande vid den slutliga redigeringen. Ditt välslipade och oerhört skickligt orkestrerade action-soundtrack kan raderas ut på nolltid bara genom att göra ljudeffekterna extra starka. Både James Newton Howard och Mark Isham nämner exempel där de fått se sina action-scores bli lemlästade av ljudeffekter utan att de kunnat ingripa. Visst, man kan tjäna kosing som filmkompositör, men man är då inte den som bestämmer!

Det är tur för dessa fantastiskt skickliga musiker att det finns entusiaster som verkligen lyssnar på soundtracken och njuter av dem – även utan själva filmen. Jag placerar mig stolt i denna kategori människor.

Något jag glömde nämna – i samband med Oscarsgalan hade Filmscore.se besökrekord. 252 stycken!

 

Jag har tänjt lite på gränserna den här veckan och breddat definitionen av “fantasyfilm” för att kunna klistra ihop en bra artikel om musik i de magiska, övernaturliga filmerna. Läs om musik i fantasyfilmer!

Något som är viktigt att ta till sig när man läser dessa artiklar om musik i olika filmgenrer är att mycket av det som skrivs är generaliseringar och riktlinjer. Det finns kolossala mängder tillfällen då kompositörer valt att välja en annan approach än att se till genren, och vill man i en science fiction-film lyfta fram de mänskliga karaktärerna snarare än de utomjordliga inslagen så kanske inte det där avant garde-elektroniska soundtracket inte riktigt passar?

Med det vill jag inte säga att artiklarna är värdelösa! Givetvis går det att se klara, definitiva tendenser i musikstil om man ser till olika genrer. Tre genreartiklar kvar nu, sen får vi se vad som händer!

 

Det är någonting som bara känns “för mycket” med DVD-filmers extramaterial. När man vid svaga tillfällen har satt sig och tittat på en film (trots att andra, mer nödvändiga sysslor finns i överflöd), så känns det nästan extra tröstlöst när man sedan finner sig själv sitta och glo på extramaterialet också.

Åtminstone är så fallet för mig som student, som med enkelhet (tekniskt sett) skulle kunna plugga absolut hela tiden. Det finns aldrig riktigt något tillfälle då man bara “inte har något att göra”, för även om man har varit duktig och tagit sig igenom kurslitteraturen så vet man att man alltid kommer att få bättre resultat genom att göra mer egen research. En seminariefråga kan alltid besvaras mindre bra, eller bättre. Kort och gott, som betalare av höga avgifter känns det som att man borde ägna det mesta av sin tid åt studier.

Men det är något mänskligt över att behöva lata sig ibland, och för att återgå till DVD-filmer är dessa oerhört användbara “lata sig”-ting. En DVD-film skjuter upp studierna ca två timmar, men gör sällan något för studielusten. Här kommer extramaterialet in i bilden. Hur ofta har man inte suttit sig och stirrat på bortklippta scener och intervjuer bara för att man när filmen är slut bara inte orkar lämna TV-soffan för att göra besvärliga saker?

Extramaterialet kan dock vara guld värt, om de innehåller sådana saker som intervjuer med filmens kompositör. För någon månad sedan köpte jag Gladiator i begagnad form. Jag valde att betala några kronor extra för att få en variant med extramaterial, för jag ville se en intervju med Hans Zimmer. Och den var faktiskt oerhört intressant!

Zimmer inbjöd till en magisk inblick i produktionen av musiken till Gladiator, och jag skulle med enkelhet kunna utöka den nu alldeles för korta artikeln här på Filmscore till en liten novell! Med inslag och musik från filmen i bakgrunden blev Zimmers personliga och distanserade redogörelse en sann fröjd att ta del av.

Jag antar att det jag vill komma fram till är att – om man är intresserad av filmmusik så kan det vara värt att betala de där extra kronorna för extramaterial. Många intervjuer av dessa slag finns också på Youtube!

 

Kände du till att partituret till en films musik oftast inte färdigställs av kompositören utan av en orkestratör? Med hjälp av kompositörens sketcher skriver orkestratören ut stämmor för 30-40 olika instrument (beroende på vad det rör sig om för sorts musik).

Något som också har färdigställts är denna sidas avsnitt om filmproduktionen, och det i och med artikeln om orkestrering, där du har chansen att bekanta dig med orkestratörens jobb!

 

En music editor jobbar främst med ljud- och musikredigering och i dagens andra artikel är det just hans jobb som du har chansen att bekanta dig med – här hittar du artikeln.

Har du någonsin undrat vad en master cue list är, eller funderat dig galen över begreppet timing notes? Klicka på ovanstående länk!

 

Ett av de viktigaste momenten för musiken (och hela filmen) i en filmproduktion kallas för spotting. Här bestäms var det ska finnas musik, och ungefär hur den ska låta. Varför är detta så viktigt? Ta reda på det!

Inom de närmsta dagarna väntas en artikel om ljudredigering och musikredigering i filmproduktionen, men håll till godo med spotting så länge!

 

Det är många som är nyfikna på hur en filmmusiker arbetar och hur själva processen går till när musiken skapas till en film.

Filmscore.se har nu inlett sitt planerade avsnitt om själva produktionen, och till att börja med har det skrivits en artikel om hur tidslinjen ser ut i en filmproduktion (från förproduktion till efterproduktion).

Därefter gick det från brett till smalt och en artikel skrevs om filmmusikern och den process som musiken går igenom i filmproduktionen. Läs En filmmusikers schema.

© 2012 Filmmusik Suffusion theme by Sayontan Sinha