Om det är någonting som riktigt många filmkompositörer har gemensamt så är det åsikten att ljudeffekter allt oftare får för mycket spelrum. BANG, BOOM och KRASCH fullkomligt raderar ut musiken i många nya blockbuster-filmer. Här om kvällen ägnade jag två timmar åt Captain America (2011) som en liten förberedelse till The Avengers som jag ämnar gå och se så fort jag är klar med mina uppsatser. Slående ofta tappade jag helt fokus på musiken för att den blev så väldigt anonym i jämförelse med de dunkande ljudeffekterna. Nu gjorde Alan Silvestris musik visserligen också ett väldigt begränsat inttryck, och det mest intressanta som hände var faktiskt sången The Star-Spangled Man skriven av Disneykompositören Alan Menken. Likväl vill jag att balansen ska justeras lite – och jag vill se det i många filmer!
Under den avslutande slagsmålsscenen mellan Captain America och Red Skull kändes det nästan löjligt hur mycket volymen dragits ner under två minuters orkestermusik där hela orkestern tryckte på i fortissimo. Nej, om Captain America ska få sig en artikel i filmarkivet innan hemsidor av denna typ är “ute” så måste jag skaffa en assistent.
