Ett av de viktigaste verktygen för en filmmusiker är tystnad. Konsten att avgöra att en scen inte ska ha någon musik över huvud taget är sällan lättbehärskad, men sitter i ryggmärgen hos duktiga kompositörer. Här är några exempel på när tystnad ofta används:

1. Under dialoger. Det är inte lätt att hitta rätt bakgrundsmusik till en dialog och i en majoritet av fallen är det som mest effektivt att inte ha någon alls.

2. När scenen är “för bra” spelad. Det är vanligt att en filmkompositör tänker något i stil med “här ska jag inte lägga mig i” när han beskådar en väldigt bra spelad scen som är stark nog utan musik (och som musiken troligen bara skulle ta udden av.

3. När tystnad helt enkelt skapar mer stämning och/eller spänning än musik. Exempel finns i massor i Sergio Leones filmer, såsom den långa inledningsscenen till Harmonica – en hämnare (Once Upon a Time in the West). I Wolfgang Petersens Ubåten riskerar man flera nervkollapser i de scener där musiken helt lämnas ute. En annan bra film med mycket tystnad är Bron över floden Kwai (1957).

I andra filmer upplever jag att scenerna i sig inte är tillräckligt starka för att musiken ska kunna lämnas ute. Hitchcocks Fåglarna (1963) är i mina ögon en sådan film. Hitchcock väljer här att bara använda de människoattackerande fåglarnas väsen som “musik”. Det räcker inte för mig, och jag var oerhört besviken när jag såg filmen.

 

Under en förfärligt lång tid – jag talar om tre månader – har jag publicerat artiklar om musik i olika filmgenrer. En varannan vecka har det blivit. Lite klent. Jag måste bättra mig på produktionsfronten i framtiden!

I vilket fall så skedde det en liten acceleration på slutet, och de två sista genreartiklarna publicerades:

Musik i rysare.

Musik i krigsfilmer.

I framtiden har jag en del önskemål från läsare att ta hänsyn till. Dessa berör främst filmarkivet. Det ska bli riktigt roligt att börja arbeta på det igen!

 

Min morgonläsning just nu heter The Score: Interviews with Film Composers och är skriven av Michael Schelle. Det är ingen purfärsk bok – den är från 1998 – men den är likväl oerhört intressant. Michael Schelle åker runt och intervjuar närmare 20 olika filmkompositörer, och bland de mest namnkunniga hittar vi Elmer Bernstein, Thomas Newman, Howard Shore och James Newton Howard.

Om det är något som slår en särskilt så är det det generella missnöje som genomsyrar varje intervjuad kompositör när olika frågor som berör deras musik och samarbetet med regissören att göra. Filmkompositör är ett av världens mest eftertraktade yrken, likväl kan man verkligen bli helt “dissad” även som etablerad sådan. Du kan ha arbetat i veckor med att få till det i dina ögon perfekta temat, utan att någon någonsin kommer att få höra det. Det räcker med att regissören säger “nej, inte bra”. Därutöver är du oftast inte närvarande vid den slutliga redigeringen. Ditt välslipade och oerhört skickligt orkestrerade action-soundtrack kan raderas ut på nolltid bara genom att göra ljudeffekterna extra starka. Både James Newton Howard och Mark Isham nämner exempel där de fått se sina action-scores bli lemlästade av ljudeffekter utan att de kunnat ingripa. Visst, man kan tjäna kosing som filmkompositör, men man är då inte den som bestämmer!

Det är tur för dessa fantastiskt skickliga musiker att det finns entusiaster som verkligen lyssnar på soundtracken och njuter av dem – även utan själva filmen. Jag placerar mig stolt i denna kategori människor.

Något jag glömde nämna – i samband med Oscarsgalan hade Filmscore.se besökrekord. 252 stycken!

 

Just nu råder panik inför morgondagen, då jag inför ett seminarium snabbt måste hitta på något att tillföra. Förra veckan gick vi igenom hur bara små motiv kan utgöra grunden i ett helt verk, bara genom att repeteras, men med varierade ackompanjemang och orkestreringar. Vi lyssnade på exempel från Wagners och Debussys verk, men det slog mig att även inom filmmusik är detta ett faktum.

Genom att repetera enkla motiv i filmmusik så kan man som kompositör skapa en kontinuitet, som inte alls behöver vara tydlig för att vara effektfull! Vi kan börja hos Disney och Den lilla sjöjungfrun. Lyssna på den första melodiska frasen i refrängen av “Poor unfortunate souls” (den melodi bestående av sex toner som sjungs till just orden “Poor Unfortunate Souls”:

Lyssna sedan på det instrumentala stycket “Flotsam and Jetsam” (sv. “Kroken och Snoken”) som spelas ett antal minuter före ovanstående sång:

Ungefär 10 sekunder in i klippet kan precis samma sex-toniga motiv höras, men i ett helt annat musikaliskt sammanhang. Det är så skickligt inbäddat så man inte tänker på det, men ens undermedvetna kommer att känna av kontinuiteten.

Även i Hans Zimmers Gladiator kan vi se exempel på det här. Följande tema kallas för “The Earth Theme” och inleds med fyra toner som återkommer flera gånger i filmen i liknande sammanhang (börjar efter ca 10 sekunder).

Man missar dock de gånger då just detta korta musikaliska motiv används i ett annat sammanhang. När Maximus står redo inför den inledande striden med sin armé så kan det höras från kontrabasar och cellor i ett djupt, hotande läge. Man lägger inte ens märke till att det är samma motiv som det där eleganta, sorgsna huvudtemat! Dessvärre lyckades jag inte lokalisera just detta ögonblick i soundtracket. Möjligen är det bortklippt därifrån.

Kort och gott – när en kompositör har skrivit ett huvudtema – så kan han ha skapat sig en oändlig mängd möjligheter.

 

När man skriver filmmusik till en spelfilm så är det tonvis med konventioner, tekniker och finesser man måste ta vara på och tillämpa för att inte allting ska falla på ända. I grunden är ett soundtrack uppbyggt av en mängd olika så kallade cues, och var och en av dessa måste uppfylla sitt eget uppdrag, samt fungera som en pusselbit i det stora hela.

Men när man som filmkompositör sitter och stirrar på en scen ur den färdiga filmen – låt oss säga att ett kärlekspar sitter på en strand och talar – vad tar man fasta på? Vad i scenen låter man vägleda sitt komponerande? Naturligtvis handlar det om finkänslighet (som dessutom måste överensstämma med regissörens vilja), men här är några olika saker att ta fasta på:

Scenens stämning – Vad har vi för underliggande stämning i den här scenen. Är den i viss mån hoppfull? Positiv? Dålig? Handlar det kanske om att mannen måste resa iväg och kvinnan måste stanna? Genom denna teknik kan kompositören samla på sig ett antal passande adjektiv och använda dessa som inspiration.

Från vems synvinkel? – Man kan utgå från någon av de två personernas synvinklar. Är mannen måhända förhållandevis likgiltig och kvinnan förkrossad? Vem av de båda handlar filmen främst om i övrigt. Om man ska spela på mannens likgiltighet, hur får man samtidigt kvinnans sorg att ”spela”?

Utgå från någon av de bådas inre känslor – Känner kvinnan en växande frustration och ilska inför mannens kyla? Hur får man känsloutvecklingen att ta sin form i musiken. För alla som har sett Scarface och scenen där Tony Montana (Al Pacino) upptäcker att hans kumpan har ett förhållande med hans (Tonys) syster, och han ilska accelererar till vansinne på kort tid – ni har ett bra exempel av detta att fasta vid!

Ta fasta på omgivningen/miljön – En teknik är förstås att utgå från miljön. De sitter på en strand, vid ett stort hav. Scenen är storslagen. Kan man utgå från det på något sätt. Kan oceanen de stirrar ut över tjäna som symbolik för det långa avstånd som snart kommer skilja de båda personerna åt?

Man står onekligen inför många svåra beslut som filmkompositör, och något som är säkert är att ens färdiga musik till filmen inte kommer att vara helt perfekt på en gång. Regissören kommer att ha synpunkter, och omarbetningar kommer att tvingas fram.

Nästa vecka tänkte jag ta upp några fler specifika exempel på hur filmkompositörer kan ta fasta på särskilda aspekter av en scen vid komposition.

 

Här om dagen lades det upp ett inlägg med citat från olika filmkompositörer om vad det innebär att utveckla ett musikaliskt koncept för en film. Man kan också hämta många spännande citat på ämnet ”komposition” – vad själva den processen innebär. Det är oerhört roligt och lärorikt att läsa dessa, om man är intresserad av en karriär inom filmmusik. Här är några godbitar (observera att översättningarna är ungefärliga)!

”Varje dag har man ett problem att lösa.” – Randy Newman (Prinsessan och grodan, Toy Story 3 m.fl.)

”Så fort du slutar ’våga’ så är du bankrutt, vad idéer beträffar.” – Alex North (Linje Lusta m.fl.)

”Enda sättet vi kan lyckas på är att misslyckas många gånger, och samtidigt vara omgiven av människor som tror tillräckligt mycket på din förmåga för att ta sig tid att hjälpa dig upp från golvet och ta nya krafter.” – Hans Zimmer (Inception, Gladiator, m.fl.)

Många filmkompositörer, inkluderande svenske Adam Nordén, som jag tidigare genomfört en kort intervju med, menar att filmkomposition i huvudsak handlar om intuition. Så här säger Howard Shore (Sagan om ringen-filmerna m.fl. om detta):

”Jag börjar alltid med att se en film som åskådare – som en i publiken. Jag ser på filmen på ett emotionellt maner – jag vill känna något när jag ser den. Den första känslan som slår en anser jag oerhört viktig.”

 

Bara att ta del av olika citat ur filmvärlden kan man lära sig mer om dess olika aktörer och kreatörer. Även från de som skriver filmmusik har det kommit mycket klokt och intressant.

Jag har själv lärt mig mycket om vad det innebär att skriva filmmusik genom att bara läsa citat. Exempelvis är det vanligt att kompositörer ägnar otroligt mycket tid – ibland flera veckor – bara till att utveckla ett koncept för musiken (alltså utan att ens börja skriva). Så här säger David Shire (Obs, samtliga översättningar är ungefärliga, och ämnar fånga upp ”essensen” i citatet snarare än att översätta ord för ord):

”Genom åren har jag kommit på mig själv med att ägna mer och mer tid åt att utveckla koncepten, och mindre och mindre tid åt att faktiskt skriva musiken”.

Hans Zimmer (Pirates of the Caribbean, Rain Man och många fler) observerar att man som filmkompositör ofta har en kavalkad med intellektuella idéer, men att man i slutändan ofta inser att ”less is more” och fokuserar mest på emotionella faktorer i filmen:

”De intellektuella idéerna räcker bara ett tag, sedan tvingas man återigen inse att det är bättre att ha ett emotionellt innehåll.”

Många nöjer sig med att vara fåordiga, och tar konceptet att utveckla en idé för ett score till en grundläggande nivå. Mike Post har sagt följande:

”Hur vi utvecklade teman och motiv för Rockford Files? Vi kollade på huvudpersonen!”

 

Filmscore.se kommer idag att utökas med ytterligare musikartiklar i filmarkivet. Idag skrivs det om Disneymusik och framför allt om Alan Menkens arbete för Disneyklassikerna. Hans musik gav som många känner till totalt åtta Oscars inom loppet av sex år.

Utöver det finns det fler planer för Filmscore.se. I framtiden är det tänkt att avsnittet “musikens tillkomst” ska utökas med lite mer ingående information om hur musiken skapas, hur man kan arbeta med koncept, instrumentering och så vidare. Preliminärt mål är att dessa artiklar ska publiceras före utgången av 2011.

 

Sveriges första hemsida uteslutande om filmmusik klassificeras från och med nu inte längre som “under utveckling”. De fakta- och tipsartiklar som planerats har alla publicerats, och fyra avsnitt i den vänstra sidomenyn är helt klara.

Vidare kommer sidan att utvecklas främst i avsnittet “Musiken i olika filmer”, där hittills bara information om musiken i olika Disney-klassiker dykt upp. Det är här ni ska hålla utkik i framtiden.

Vilken var då den sista faktaartikeln att publiceras? Jo, den om signaturmelodier och ledmotiv!

 

Det är nu bara en artikel kvar i det grundutbud av faktaartiklar som är tänkta att publiceras på Filmscore.se. Det, eftersom den näst sista nu ligger uppe.

Visste du att det är väldigt annorlunda att skriva musik för television och olika TV-serier än att skriva musik till en långfilm? Ta reda på mer!

© 2012 Filmmusik Suffusion theme by Sayontan Sinha