Det där lilla motivet
Just nu råder panik inför morgondagen, då jag inför ett seminarium snabbt måste hitta på något att tillföra. Förra veckan gick vi igenom hur bara små motiv kan utgöra grunden i ett helt verk, bara genom att repeteras, men med varierade ackompanjemang och orkestreringar. Vi lyssnade på exempel från Wagners och Debussys verk, men det slog mig att även inom filmmusik är detta ett faktum.
Genom att repetera enkla motiv i filmmusik så kan man som kompositör skapa en kontinuitet, som inte alls behöver vara tydlig för att vara effektfull! Vi kan börja hos Disney och Den lilla sjöjungfrun. Lyssna på den första melodiska frasen i refrängen av “Poor unfortunate souls” (den melodi bestående av sex toner som sjungs till just orden “Poor Unfortunate Souls”:
Lyssna sedan på det instrumentala stycket “Flotsam and Jetsam” (sv. “Kroken och Snoken”) som spelas ett antal minuter före ovanstående sång:
Ungefär 10 sekunder in i klippet kan precis samma sex-toniga motiv höras, men i ett helt annat musikaliskt sammanhang. Det är så skickligt inbäddat så man inte tänker på det, men ens undermedvetna kommer att känna av kontinuiteten.
Även i Hans Zimmers Gladiator kan vi se exempel på det här. Följande tema kallas för “The Earth Theme” och inleds med fyra toner som återkommer flera gånger i filmen i liknande sammanhang (börjar efter ca 10 sekunder).
Man missar dock de gånger då just detta korta musikaliska motiv används i ett annat sammanhang. När Maximus står redo inför den inledande striden med sin armé så kan det höras från kontrabasar och cellor i ett djupt, hotande läge. Man lägger inte ens märke till att det är samma motiv som det där eleganta, sorgsna huvudtemat! Dessvärre lyckades jag inte lokalisera just detta ögonblick i soundtracket. Möjligen är det bortklippt därifrån.
Kort och gott – när en kompositör har skrivit ett huvudtema – så kan han ha skapat sig en oändlig mängd möjligheter.
