Att ha tillgång till film

Att blogga och uttrycka sig intelligent om film kräver om något en ständig filmtillförsel. Musiken har i den bemärkelsen varit enklare för min del, Brightonbo som jag är. Jag kan logga in på Spotiykontot på de flesta håll i världen, och därmed är en god portion fantastiska soundtracks alltid tillgängliga genom ett par klick. Men filmerna har krävt lite mer än så. Bio må vara billigare här i England. Att köpa DVD:er begagnat likaså. Vidare kostar det knapats någon förmögenhet att vara Lovefilmprenumerant. Men så är det det där med spontanfilm – att slippa fatta ett beslut. Att bara kunna kolla TV-tablån och fastställa huruvida det går någon (bra) film i kväll. Att kunna sätta sig i soffan och låta sig överraskas. Men jag har ingen digital-TV. Jag har inte heller någon TV-licens. Eller ens någon soffa.

Nu när jag varit hemifrån och semestrat i gamla Sverige i några veckor har jag återgått lite grand till den där vardagsrumskulturen som jag fått så pass lite av under Englandsåren. Den må inte förefalla så sofistikerad när man tänker på den som ett så etablerat vanefenomen som den ändå är, men man upptäcker verkligen dess värde när man förlorar tillgången till den. Det där att kunna sätta sig och bara zappa. ”The Beauty of Aimlessness” om man så vill. Ibland vill man inte behöva fatta ett beslut, om det så bara handlar om vilken film man ska se.

Alltför ofta upplever jag att filmtittande blir lite för mycket ett ”projekt” för min del. Det ska lånas film från universitetet, eller så ska det köpas från Amazon, alternativt hyras från Lovefilm. Beslutet måste fattas timmar, dagar eller ibland veckor i förväg. Detta är förstås inget ultimat sätt att upptäcka ny film, för även om jag är mån om att utforska nya genrer, stilar, regissörer och kompositörer så vet jag med mig att det är mycket jag missar eller väljer att ignorera bara genom att alltid behöva välja själv. Det är när man spontanglor på TV:n som man har störst chans att göra nya filmupptäckter på egen hand.

Det är lite lustigt det där. TV-distributörerna använder ständigt ”antal valmöjligheter” i reklamsyfte, men i min situation blir det nästan den där ”vallösheten” som känns mest attraktiv. Å andra sidan är det ju lite tråkigt när man bläddrat igenom sina blott tre kanaler och bara hittat skräp.

Nästa år blir det storsatsning på soffa och TV när jag åter flyttar till Sverige. Rikare kommer jag inte vara, men soffhäng och spontanfilm känns så attraktivt just nu så pengarna faktiskt får ta och finnas där. Tillsammans med en god portion extra timmar till att uppdatera filmarkivet här på Filmscore.se!


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *